karelare

Jaha. Det har varit en udnerbart skön dag idag. Ställde klockan på 03.00, men det var mörkt då så jag låg kvar i sängen till 03.30. Steg upp och ställde i ordning för en skogssväng. Henrik och jag hade bestämt oss för att släppa Meja och Björn tillsammans för att se hur hon beter sig när hon har en kompis med sig.
Nå sagt och gjort. Vi släppte. De drog iväg målmedvetet rakt ifrån oss. När de var ca 2 km bort stannade de upp och var på samma ställe. Jaha tänkte vi, nu blev det upptag. Så vi började gå ditåt. Vi hörde inga skall. När vi närmade oss hörde vi forfarande inga skall. Men de var på ungefär samma ställe. Det rördes sakta sakta.
Vi gick mot dem. Jag tyckte jag hörde skall som slog igenom men det var nog ren inbillning.
Set gick runt runt på samma ställe. Vi tyckte det var underligt. Efter 2 timmar släppte Meja och började komma tillbaka i bakspåret. Så jag plockade upp henne efter vägen. Henrik gick tillbaka och hämtade bilen. Så skulle vi försöka komma åt Björn. Men inte! :)

Efter 6 timmar släppte han och kom. Då hade de kutat baki renar hela tiden. Suck! Nå de fick motionera. Meja hade sprungit drygt 1.5 mil, och Björn en hel del längre än så. Tyvärr blev Björn halt som han brukar tendera att bli i början av säsongen innan han musklat på sig rejält. Meja däremot var pigg och fräsch. Nå hon är ju 7 år yngre också :)
Ikväll var hon orolig och ivrig i hundgården så inte hade hon kört slut på batterierna. Ja det är i alla fall bra att veta att hon har ork. Kanske det gett någonting att cykla en mil med henne varannarn kväll allt som oftast.

Så jakten fortsätter. 2 positiva saker hos Meja idag: Hon var bort 2 timmar ifrån oss, stort framsteg. Och hon har uppenbarligen jaktlust och klövviltsintresse. Vi fortsätter i samma anda. Nästa gång ská jag släppa henne ensam får vi se om hon far längre när hon är själv också :)

Ha det bra!

Cecilia